Ge tillbaks mitt hårda skalbaggeskal
Jag har känt mig alldeles tom och ihålig sen jag kom hem. Antagligen bara vanlig seperationsångest från den sköna vardagen vi haft i Marocko men all-inclusive på hotellet och underbara människor omkring oss och massor av sol och bad. Men efter "samtal" med Han, promenaden till tunnelbanan där man det första man blir påhoppad av en drös av sl-vakter. Folk går för långsamt eller för snabbt, går för nära eller för långt bort. Är i vägen, stör, är otrevliga eller alldeles tysta. Säg nått. Tystnaden är öronbedövande. Tanken jag har haft i huvudet kan jag inte få ur bara gnager mer och mer ju mer jag försöker pressa iväg den, eller klämma ihjäl den. Den försvinner inte, den växer sig bara större ju mer jag kväver den. Jag ville som liten flytta från Sverige, troligtvis som de allra flesta, men sen försvann det mer och mer för min del. Jag har aldrig känt det behovet av att flytta ifrån Sverige. Jag har tyckt mig ha så mycket här, som jag inte kan lämna. Men nu tillsammans med den här resan och att jag samtidigt läst "Veronika bestämmer sig för att dö" känns allting bara uppochner. Jag har min familj, mina vänner, skola och jobb. Men jag känner att jag måste passa på att åka härifrån, innan jag "fastnar" här. Jag känner ingen anledning till att stanna egentligen. jag är förvirrad. Min Han känns avlägsen och det verkar ju som det kvittar om jag ens bor i Sverige eller inte för hans del. Efter vårt korta samtal idag kände jag ingenting förutom en saknad av någonting som inte existerar.
Jag vet inte. Känns som jag tillslut fått något slängt i ansiktet som en fet käftsmäll som fått mig att tänka till och se upp från mina inbitna rutiner. Gör jag rätt? Ska det vara såhär? Vad ska jag göra istället? Jag har satt mig på ett spår och vägrat se åt sidorna medans jag bara åkt på vägen. men nu ser jag upp, vad jag passerar på vägen. Det känns som jag passerar för mycket, och för vad? Är det värt det?
Jag vet inte.
Jag förstår precis vad du "går igenom". Jag tror att det där är en åldersgrej. Man är livrädd för att missa något och för att sitta där om fem år med hus och barn och tänka på allt man missat. Jag tror på att man ska försöka se till det som man faktiskt gör. När man är utomlands så lever man i en bubble som man aldrig vill ur och att då komma hem till trista, gråa och kalla Sverige blir som ett uppvaknande. Man känner såhär i en månad men sedan så gillar man ändå Sverige igen och känner att det är tryggt och att man nog inte skulle kunna bo i det där andra landet ändå. Jag förstår verkligen precis. Pusssss
ja exakt. jo precis, håller helt och hållet med dig. Och jag vet att jag älskar sverige och att bo här egentligen. Så antagligen är det bara tillfälligt, men jag gillar inte att ifrågasätta mig själv. Blir så komplicerat då. Speciellt när man trodde man gjort rätt innan. Men det är säkert som du säger :)
och tänker på er alla<3 är så ledsen för er skull :(
pusspuss<3
Jag förstår vad du menar... Och sen bor jag inte i Sverige längre heller. Världen är alldeles för stor för att bo på samma ställe hela livet tycker jag. För att verkligen utvecklas så tror jag det är viktigt att se nåt annat. Men Sverige har ju absolut sina fördelar också, om man nöjer sig med landet lagom och "tryggheten" man kan ha där. Det handlar ju helt om vad man vill ha ut av livet. Tänk över vad du verkligen brinner för och vill göra. Det kanske inte innebär att du behöver flytta ifrån Sverige heller. Och jag säger verkligen, strunta i vad andra tycker om det du väljer att göra. Det är waste of time. Allt är möjligt här i livet, man kan bara begränsas av sin rädsla. Vilket inte är det lättaste att hantera heller alla gånger, hjärnan är ju faktiskt jäkligt komplicerad.
Men vad du än gör så önskar jag dig lycka till!
tack för din kommentar B! =) håller med dig till fullo. jag kommer nog att åka från sverige, inom några år iallafall. vart o hur det blir får man se, men som du söger, finns så mycket mer att upptäcka än lilla sverige, även om jag älskar det här och troligtvis kommer tillbaka i ett senare skede.
tack för din peppning! :)
PUSSSSS
