vixxen

Lägg dig ner kära syster. Jag vet vad som måste ske. Jag tror stenhårt på din plan.
Så blev jag expert på att vänta själv
Man vänjer sig snabbt, man väntar på nån
Du landade alltid hårt, du var nog alltid sjuk.

Min syster har fallit isär igen. Hon gör precis som jag och stänger alla ute. jag reagerar genom att bli arg. "Hur kan man göra så?" Får alla på min sida. Tror jag står över dom som vanligt. Fast jag skulle göra precis likadant. Ibland ser jag det och ibland inte. Jag lägger på luren och funderar i en millisekund innan jag släpper det. Går vidare. Min hjärna sållar ut det onödiga. Det onödiga som är livsviktigt. Jag bryr mig inte. Min empati är bortblåst. Hur kan man bry sig om någon som stänger ut en?

Varför är jag ens intresserad? Ställde jag nyss en fråga? Spelade jag eller var det ett spår av omtänksamhet. Hälsar att jag "finns där". Snälla ring inte. Jag har inte tid. Ingen lust. Jag vill inte. Räcker inte det? varför bry sig om någon som själv inte vill. Jag ser mig själv så väl, men ändå absolut inte.

Jag hoppas innerligt att folk i min närhet är inget av hur jag själv är.