Inte konstigt man vinglar till

Ska man kanske lägga in sig på rehab? Är Café Opera ett rehab, har jag varit där.
Jag tycker inte jag dricker speciellt mycket, är inte och "ränner" väsentligt mycket. Mina föräldrars favoritord. Ränner. Tappar fotfästet konstant och vet inte vem jag är eller vart jag ska. vart har jag varit?
Jag skyller på stilettklackarna, det är lättare om man inte minns.



Min reaktionsförmåga är noll, så det spelar ingen roll.
Man funderar över situationen, den sjävulska situationen. Som fortfarande är där, trots jag dödat den ett hundratal gånger i mina tankar. Jag försöker kväva den men den hänger sig kvar.
Orkar inte hänga med i spelet. Alla mina drag har ändå ingen betydelse, de spelar ingen roll- gör ingen skillnad. Har inga ess kvar att spela ut. Håller ändå kvar korten som fixerad. Smider nya planer, som kommer gå åt helvete vilket som. Allt som jag skulle akta mig för får jag kastat i ansiktet. Jag faller för den del, restan lämnar jag. Jag kanske kommer tillbaka. Vi skrattar hjärtligt åt alltsammans, vi lever nu och imorgon är en livstid här ifrån. Den bara gnager och skapar tvivlet som vi ständigt behöver trycka undan. Ge mig din integritet så kanske jag behåller den.

Det är svårt att försöka vidare, men för mig är det lättare. Att ge upp finns inte, även om jag vill.

Var snäll och ta mig hem

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0