vixxen

Jag vet ännu en gång inte hur jag ska göra. Om jag gör fel. Men jag tror inte det. Vi får se hur det går. Just nu känner jag ingenting. Jag förväntar mig det värsta, jag räknar med det. Det är så jag gör. Många som tycker det är fel. Kallt och inge vidare. Kanske det. Inte så upplyftande. Men man börjar få ont i huvudet av alla fallande flyglar från himlen. Jag ska alltid bära hjälm. Inte så vackert, men säkert. Jag ska ha det hårdaste skalbaggeskal. Jag ska bygga den tjockaste och högsta muren runt omkring mig. Jag ska vara trevlig, öppen och skratta högt. Men närmare än så får ingen gå. Jag ska sitta innanför min mur med min jävla hjälm. Och folk kommer skrika utanför och tycka jag är kall. Men det kommer jag inte bry mig om. Jag tänker bara på mig själv. och jag lämnar alla vid sidan om. Och jag kommer aldrig släppa in någon igen. Jag tänker aldrig vika mig och min stolthet ska aldrig få stå i andra rummet igen. Det är bara vi.



Det är sant. Cynisk och bitter i början av sina 20.
Nu tar vi allesammans lugnande, kväver ångesten så är allt vackert igen.