vixxen

Helvete vad trött jag är. Huvudet tugnt som betong. Har försökt plugga hela dagen, gjort alldeles för lite. Är trött på allt. Han är hemma nu. Min Han. Jag andas lite lättare, men ändå inte. Försöker vila men min hjärna går på högvarv, men är alldeles för trött för att fungera dock. Jag lyssnar på min Kent-box, skriver några rader från marknadsföringsboken och sitter och stirrar in i väggen sen. Äter några pistagenötter, äter lite choklad. Mår illa. Fortsätter äta. Kan man dö av tristess? Verkligen bokstavligen lägga sig ner och dö. Tydligen inte för då skulle jag väl gjort det vid det här laget. Mr.S smsar mig,  "Vad har du och hämta här?". Skit i det du. Ska jag lämna allt och bara dra? Ere det du tkr? Vad är "allt"? Du har inget att lämna. Du är ensam. Snälla-lilla-gumman.

Håll tyst.

Saknar mitt andra hem i småland, pratar kort med min substituts mormor. Vill åka ner ett tag. men inte för länge, några dagar. Blir det för länge blir jag kvävd. kvävd av min egen befrielse. Ironiskt. Men va ere man säger, man ska inte ha för mkt av det goda. Det goda blir dåligt om man överanvänder det. Konstigt det där. Pinsamt att jag kallar det för hem egentligen. skrattretande. Ett hem man får ångest över att befinna sig i om man stannar längre än några dagar. Vad är det som blir så påtagligt? Allt jag förtränger. ignorerar man saker tillräckligt länge försvinner dom ju, eller? Om man inte stannar mer än några dagar då alltså......