vixxen

Någon jag alltid har, kommer alltid ha, har alltid varit vid min sida är min mamma. Jag älskar henne verkligen och jag får ångest och panik av att bara tänka på att hon en dag kommer försvinna. Jag känner inte att jag har kvar någon annan heller förutom henne som en trygghet och det gör mig panikslagen ibland. Jag har jättefina vänner och älskar dom till döds, och även andra i min familj/släkt älskar jag självklart. Men min ena trygghet har redan försvunnit ifrån mig. Det var min "back-up" om något skulle hända min mamma. Om hon försviner har jag ingen. Och det kan vara det vidrigaste känslan i världen. Inget kommer hända henne, iallfall inte som vi vet nu. Det är oro i onödan, men sån är jag. Jag måste vara beredd på det värsta. Jag skulle egentligen bara säga att jag älskar henne så fruktansvärt mycket. Så mycket att jag stöter bort henne så om något händer ska det inte bli så påtagligt, vilket det ändå kommer bli. Jag säger inte tillräckligt hur mycket hon betyder för mig. det skulle ju vara hemskt om nått hände och hon inte visste vad hon betyder. Jag tror hon ioch för sig vet. Hon vet nästan allt. Hon är världens smartaste finaste och vackraste människa, innifrån och ut.