I'm waiting for someone to give me a diagnos

Är det inte konstigt att så fort man vänder sig om knackar någon en i ryggen. Är inte det, och kommer inte det alltid att vara ett mysterium.

Efter alla festligheter och stress och onödig dramatik har det tagit ut sin rätt på min stackars hälsa som ändå höll ut länge. Jag låter 60 år äldre än vad jag är. Mitt inre känns dock som det levt i 1000 år. Det åker ständigt på samma smällar att det har slutat att bry sig. nästan. Det mesta går min väg, mycket som har underlättats. Jag borde vara glad och nöjd. Men att vara eller något man borde har aldrig varit för mig.

Och jag ställer mig fortfarande frågan vad jag gör här, fast jag inte borde.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0