vixxen

Jag lever för kicken, precis du. Du lever för skratten, precis som jag.
Vi är i ett virrvarr av chanser och val, vi är personifierat tvåtusental.

Och jag ser hur du tänker på nåt,
hur du längtar dig bort som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor.
Dom hjälper mot ledan, precis som du

Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?

Det kallas tvivel.