vixxen

Jag blir tokig. varför ständigt dra upp något som ändå kommer begravas, ännu en gång, efter dygn med ångest,  kvävda känslor och allmännt skit. Ännu en gång. Jag ser mig själv gå härifrån, men likförbannat stannar jag. För att plåga mig. Nej för att ha kvar något som inte får mig att känna mig helt övergiven. Jag vrider, vänder, försöker få kontroll, men jag är lika förlorad som vem som helst. Troligtvis mer. Min längtan som ibland tar över att jag inte ens kan andas kan utbytas till förakt på en millisekund. Blundar du kanske det ser annorlunda ut när du ser igen. Det är inget jag vill, inget jag tycker om, inget jag väljer själv. Men alla får mig till det. Eller är det jag? masochist? Freud anser detta vara en underliggande dödslängtan. Passande till en person med dödsångest. Ironi.. all over the place. Ska jag skjuta mig nu eller vänta lite. Vad är meningen. Ingen alls. Väntar på ett svar. Ett obetydligt svar. Kollar lite väl ofta på mobilen. Nu jävlar plingar den till snart. men nej. Plåga mig lite. Du kan dra åt helvete. Så var man tillbaka igen. Djävulen har intagit, ta lite ångestdämpande. Andas igen. Försöker.

Sådärja, tillbaka till nulägesanalysen, precis lika sexigt som det låter. Ha en trevlig fredag ni som ska ut o svira. Lovley, just great. Wonderful.