vixxen

Jag ska berätta lite om mig själv. Jag kommer vara anonym, jag väljer detta i denna blogg för att jag ska kunna vara helt och hållet öppen. Några av er skulle känna igen mig, många av er skulle inte det, men ingen skulle veta vem jag var- på djupet. Det är lättare att få en bild av en människa och få fram det man vill om ni inte har min yta i vägen. Men som sagt, jag ska berätta om mig själv. Jag är hemma framför tv´n och jag håller hus i nattlivet. Jag älskar det och jag hatar det. Jag ler, kindpussas och dricker alldeles för mycket för att antingen vakna upp dagen efter hemma ensam eller hos den kille som jag har en ständig dramatisk relation till. Jag har en fruktansvärd ångest, när ingen ser. jag gillar inte att visa känslor. Jag tar ofta dämpande medel mot detta.

Yta tycks vara så viktigt för vissa, ytliga vänner att lätt att få, men dom äter ur en tills man blir ett tomt skal. Men eftersom yta är det enda jag kan kontrollera är det shopping i stora mängder som gäller och kontunuerlig förbättring av mig själv. Jag är ingen ledsam person, men man kan säga jag lever ett dubbelliv. Det spralliga, pratglada, ytliga och ta-allt-som-det-kommer livet och sen det livet som jag blir helt apatisk av, ligger i min säng stirrandes i taket och kan inte andas. Ångesten sitter på mitt bröst och röker. Han hånflinar för han älskar när jag är så och han fimpar då och då i min panna. Så jag tänker skriva om allt detta, en extrem blandning. men det är så jag är också. En blandning av allt.