vixxen

Jag orkar fortfarande inte gå in på någonting ännu. Men en sak jag kom på när jag bläddrade i NK's "Stil" som jag fick hemskickat till mig är en grej jag gjorde som barn. Jag fick alltid sådana tidningar hemskickade till mig, som barn och andra grejer som jag egentligen inte hade någon användning för. Men jag har alltid varit för kvalitet mer än kvantitet. Jag var otroligt kräsen som barn och ung tonåring, mycket mycket mer kräsen än vad jag orkar vara nu haha. Jag tyckte för det första att H&M kläder var vidriga och jag satte inte min fot där på evigheter. Jag va rätt odräglig ett tag. Men det är en annan historia. iallafall, redan som barn förstod jag vad som var "bra" att ha, och vad som var mindre bra. När normala ungar önskade sig den där koftan på Lindex och en parfym hade jag inga problem med att smälla till med en fet diamantring på 30 lax. Att jag var 12 år och alla andra ändå skulle tro den var från Glitter spelade ingen roll. Så när andra barn gjorde "normala" önskelistor och kryssade för små söta halsband i olika kataloger då man kunde få ett gosedjur med på köpet satte jag mina kryss i "Special order jewellery" vid en bvlgari klocka exempelvis. Mamma sparade mina listor jämt för hon tyckte det var så roligt. Självklart fick jag aldrig mina diamantklockar i 100tusenkronors klassen men ni vet, siktar man löjligt högt hamnar man rätt högt ändå till slut. Det visste jag redan då, och kommer nog aldrig glömma bort det heller ;)



dagens lärdom.

//V