vixxen

Jag hatar matte. Jag hatar att plugga. Jag hatar mörker. Jag vaknade kl 14 idag. Då gick jag upp, godmorgon. Snart är det kvällsmat liksom. Inte okej, men jag blir så, har alltid blivit. jag kan sova hur länge som helst på senhösten och vintern. Jag går halvt i ide. Jag saknar den tidiga hösten, känns inte som jag riktigt fick uppleva den i år. Det är lite ledsamt, med tanke på det är den tiden under året jag vaknar till liv på ett annorlunda sätt, jag ser allt mer klarsynt. Under våren är allt skimrande rosenrött och allt är härligt (ingenting är någonsin bara härligt för mig, så det är en svag överdrit men ni fattar). På sommaren går jag runt i en bubbla skapad av rosévin och champagne och soliga dagar och härligheter. Jag orkar inte tänka på något mer än vad jag ska ha på mig på kvällen. På senhösten och vinterna är det mörkt, jag går i ide, det är mysigt och blir jul, nyår. Och jag går i ide igen till mars ungefär.



Men på den tidiga hösten har allt grönt blivit oranget, rött och gult. Luften är klar och jag andas på ett annat sätt. Jag ser allt på ett klart sätt. Därför är jag besviken att jag inte gick igenom min tidiga höst som vanligt iår. Nu är det bara ide som gäller. Inte självvalt, utan det bara sker. Det känns som mitt livs tema för tillfället: "Det bara sker"

Vad har hänt med mitt kontrollbehov? Har jag släppt allt, blivit fri ifrån det eller har jag tappat greppet?
Tappat greppet om vad? Säg mig.

//V