vixxen

Mitt hårda skal är borta. För idag. Har inte tagit några "stabiliserings-medel". Så mina känslor är överallt, upp och ner, in och ut. Inte avstängda som vanligt. Jag älskar det och jag hatar det. Jag älskar mina känslor, men jag hatar när dom VÄLLER över mig. kan inte andas, river och sliter men jag blir aldrig av med det som hänger över mig. Tynger ner mig ibland så jah inte kan stå upprätt. inte kan andas, måste lägga mig ner. har ont överallt. Patetiskt, inte sant? Jag har ögonen öppna, men jag ser ingenting. Jag är förlorad i migsjälv. Litar inte på någon, inte ens mig själv. Allra minst mig själv. Har jag tappat förståndet? Har jag finally LOST it? Är jag normal? Är jag övernormal? Jag sväljer, det svider, men det syns inget. Utåt. Det river bara inombords. Jag tar mina 30mg, det lugnar, jag blir avstängd. Jag kan andas igen. Men jag är blind. Jag känner ingenting.

Jag älskar det och jag hatar det.