vixxen

Jag såg den vackraste bilden. Jag log. Jag raderade den. Det var inte jag. Mina ögon var inte där. Mina blåa ögon ljuger, men dom kan inte dölja det. Jag ser på mitt skal som jag fått. det passar inte med mig. och om vi aldrig ses igen så är det inte för att jag försvunnit, jag har bara tagit en paus. Stannat upp och frusit till. Tiden står stilla men det rusar förbi mig. Stannat för att försöka inse något och för att någon gång kunna tinas upp igen. Just nu bryr jag mig inte om vilket. Min mage vill inte äta, min tårkanal är för stolt för att gråta. Gråter jag ska jag blanda den i soppan och sen kräkas. Jag ska bara sitta här en stund och försöka att inte tänka.